Home»Aktuellt»Ida Redig – Marscherar i takt med sin egen trumma

Ida Redig – Marscherar i takt med sin egen trumma

0
Shares
Pinterest Google+

Debuten kom 2010 med albumet ”Standing Here” efter att hon blivit upptäckt genom Myspace. Idag är Ida aktuell i Melodifestivalen och Diggiloo. Vägen har varit lång men hon fortsätter kämpa dag och natt för att ständigt utvecklas. Med ett jävla anamma och ett förakt mot jantelagen har hon tagit sin plats som artist, låtskrivare och producent.

Innan första albumet arbetade Ida i klädbutik här i stan. Det var svårt att kombinera jobbet och tid för musik. När hon bad om ledigt för att kunna resa, och fick avslag bestämde hon sig istället för att säga upp sig och satsa fullt ut på musiken. Sedan dess har hon jobbat med det på heltid.

Hon vet vad hon vill; det krävs skinn på näsan för att kasta om tillvaron och tro på att det kommer bli bra. Hon tog ett lån, byggde en studio och satte igång. Det låter lätt när hon säger det, men det var det inte. Hon hade ingen som helst kunskap kring hur man bygger studio eller producerar musik.

– Det är ett av de bästa valen jag gjort i livet. Men det var tufft! Jag har verkligen jobbat dag och natt. Det gör jag fortfarande, men det är för att jag har världens bästa jobb!

Hela livet kretsar kring musiken. För Ida ligger en stor utmaning i att hela tiden hitta ny inspiration; att aldrig sluta skriva. Hon sätter upp tydliga delmål för sig själv, och ett av dem var Melodifestivalen. ”Jag bestämde mig för att jag skulle komma med!”

Men hur började då det hela?
– Musik har varit det som betytt mest i mitt liv. Jag började spela piano när jag var fyra, och har fortsatt sedan dess. När jag var 11 köpte jag min första elgitarr; en Fender Stratocaster-kopia med en liten förstärkare till.

Ida snickrade ihop ett trumset av kastruller och tillsammans med en kompis spelade hon sedan punk för glatta livet. Två år senare startade hon ett band och lärde sig sjunga. Bandet som hette Leisure Lee fick flertalet spelningar med egenskrivna låtar och en cover på The Hives som just slagit igenom. Under gymnasietiden spelade hon jazzpiano. Ida menar att det är en styrka att inte placera sig själv i ett specifikt fack eller i en viss genre. Det hjälper henne både i den egna musiken och när hon producerar åt andra.

Att inte få stöd hemifrån
Ida känns väldigt accepterande när hon berättar om sitt stora beslut som gav henne friheten att satsa fullt ut på musiken, men också orsakade ett tappat stöd från familjen.

– Livet går vidare och det är historia nu. Vissa val man gör kan resultera i att alla inte hänger med. Men det viktigaste är att göra val för sig själv. Som ung var jag väldigt konflikträdd, och jag bestämde mig för att jag inte ville leva så. Jag ville inte längre lyssna på vad alla andra tyckte. Man ska vara snäll och ödmjuk, men samtidigt rak och ärlig. Idag vågar jag ta konflikter och anser att det viktigaste vi kan lära våra barn är att inte låta folk trampa på en.

Självklart präglas man av stora beslut. Ida har vänt situationen till en styrka, och lärt sig säga sin mening i alla situationer. Att hon själv växte med musiken har gett henne förhoppningar om att kunna ge detsamma till en yngre generation. Då hon byggde sin första studio var drömmen också att kunna hjälpa barn och unga att finna kärlek till musik och att uttrycka sig genom den. Drömmen håller ännu i sig och idag driver hon producentkollektivet We Are med Linn Fijal där de bland annat föreläser på festivaler och har funderingar på att starta teknikkurser för unga i framtiden.

Och nu stundar Melodifestivalen
– Ingen har gett mig detta. Jag har kämpat mig hit själv. Jag tycker det är viktigt att visa upp resultatet av mitt slit, jag är ett bevis på att du kan göra det du vill utan att kompromissa.

I låten “Allting som vi sa”, har hon medverkat som låtskrivare och producent. Hon känner att det är en stark låt som mycket väl kan vinna hela kalaset.

– Jag har många fans som hör av sig och tycker det är väldigt kul att jag ska medverka i både Melodifestivalen och Diggiloo. Samtidigt ser jag fram emot att möta en ny publik. Jag ger alltid allt jag har oavsett om det är tre eller tjugotusen personer i publiken.

Efter turné med Diggiloo som kommer till Slottsskogen den 26 juli läggs allt fokus återigen på den egna musiken och nästa album. Hon säger att det är en ständigt pågående process i huvudet. Ett konstant arbete som innefattar egna låtar, turnéplaner, producentjobb och att skriva musik till reklamfilmer.

– Inspirationen får man ibland leta efter. Stanna upp och ta sig tid för att kunna lyssna på gammal musik som inspirerat genom åren såsom PJ Harvey, The Cardigans och ibland också sådant som jag kanske inte längre uppskattar, men en gång gav mig en känsla jag tyckte om. Andra tips är se film och observera människor. Man måste vara öppen och lyhörd, då finns där alltid något att hämta.

Känslan är viktigast
Hon kommer tillbaka till det där med att hitta en känsla. Förklarar det som ett frö som ska växa till en låt. Det var också därför hon ville bli producent och studiotekniker utan att kunna ett skvatt om det för åtta år sedan; för att kunna hålla fast i en känsla som hon upplevde alltför ofta gick förlorad när hon spelade in i andras studios. Hon tar vara på känslan
även när hon producerar andras musik. Det kan vara en rå demoinspelning någon gjort hemma i vardagsrummet som kräver mycket arbete och kreativitet av henne, men man får inte tappa det viktigaste.

– Jag gör ingenting halvdant. Jag lyssnar på mina egna låtar och tänker ”fyfan va det här är bra” Därför är det också mitt ansvar att hela tiden hitta ny inspiration för att kunna göra ny musik. Inom musiken finns det oändligt mycket jag kan göra och jag ser fram emot att fortsätta utvecklas med mitt yrke. Jag har jobbat hårt och nu bär det frukt. Samtidigt blir jag inte mätt. Jag hade kunnat vara nöjd nu, men jag fortsätter kämpa för nya saker. Nu närmast lägger jag fokus på Melodifestivalen. Jag hoppas såklart att folk röstar på mig så jag tar hem vinsten.

Tips till den som drömmer om att våga satsa fullt ut på sitt intresse?
– Kan du drömma om det så kan du göra det. Jag tog en stor risk när jag sade upp mig och tog ett lån, men det är inget jag ångrar. Lägg all din tid och hela din själ. Då kommer det gå bra.

 

Text: Sidsel Löyche

Previous post

John Kluge - tenoren som fattade penseln

Next post

Joey Tempest, Europe är långt ifrån uträknade