Home»Aktuellt»Recension: Trollbunden av Klabbes Bank

Recension: Trollbunden av Klabbes Bank

0
Shares
Pinterest Google+

Det är mycket folk och känslan på Nefertiti är svår att ta på. Kanske är det bara en försmak av vad som komma skall. För Klabbes Bank är nämligen konstellationen som på något vänster lyckas med konsten att göra svårtillgänglig musik lite mer tillgänglig.

Mitt sällskap är på plats tidigt. Av oförklarliga anledningar är känslan att det kommer dyka upp mycket folk när Klabbe med band gästar Nefertitis beryktade livescen. Och känslan blir snabbt till kvällens sanning. Inte långt efter ankomsten är det svårt att ta sig fram i lokalen. Utöver de sittande gästerna kräver knäppandet av ett par bilder några välmenande axelpet för att ta sig fram.

Hur många är här för att de vet vilka Klabbes Bank är? Hur många har råkat hamna här av en slump ikväll? Vid flertalet tidigare spelningar på Nefertiti har ljudvolymen på gästerna överröstat musiken, mest märkbart i de lugna partierna. Men så är inte fallet ikväll. Det vilar en respektfull aura över kvällen. Kanske är det ett tecken på att majoriteten av åhörarna är här på grund av just bandet.

Strax efter 20:30 gör bandet entré. På scen sätter basisten (…gitarristen som spelar bas på en gitarr?) och trummisen igång ett groove det svänger om. Blåssektionen växer nästan omärkbart in i ljudbilden. Det är en försiktig Klabbe som går på scen sist av bandmedlemmarna. Han går fram till sina syntar precis när tåget är på väg att lämna perrongen.

Det är något speciellt med Klabbe och co. De är ett sammansvetsat gäng som lyckas skapa ljudbilder som trollbinder och tar med oss på en svårförklarlig resa. Enligt min vän som rör sig i svängen, är det väldigt ovanligt med band inom jazzgenren som håller ihop så pass länge som Klabbes Bank lyckats göra. Och det märks. Musiken är avancerad, rytmerna varierar från takt till takt. Kanske är det just det som gör Klabbes Bank så intressanta. Det finns inga tråkiga stunder, inga transportsträckor. Det är svårt att förutse vad som kommer härnäst. Utöver ett par ledmotiv från syntarna som dyker upp när man minst anar det, så finns det inte riktigt något annat att greppa för den som söker något bekant. För trots att ledmotiven lyckas ge lite trygghet för den vilsne, är det kanske även de enda mainstream-influenserna som går att höra tendenser av. Kanske är det just det som gör Klabbes Bank så pass lättillgängliga trots att musiken inte är det. Musiken lyckas röra en nerv bland åhörarna. För det faktum är att vi alla är inne i det som händer i lokalen. Vi blir alla ett med musiken.

Ikväll lyckas Klabbes Bank trollbinda och lämna mig med en känsla av inspiration.

 

 

 

Var: Nefertiti 15/12/2017

Publik: Knökat

Atmosfär: Respektfull

Bäst ikväll: Utveckling

Bonus: Genuiniteten som kommer fram i mellansnacken

TEXT OCH BILD: MARKO WIVOLIN

Previous post

Bröderna Henriksson – Riktiga stenhuggare

Next post

Svensk uppfinning som lever kvar