Home»Profiler»Hasse Brontén – den skrattande polisen

Hasse Brontén – den skrattande polisen

2
Shares
Pinterest Google+

Före detta polisen och SÄPO-agenten Hasse Brontén kämpade mot sitt kall, att bli komiker, in i det längsta. En tid jobbade han som båda. Vändningen kom när en av Hasses stora idoler, Lennie Norman, berättade att han var duktig nog att försörja sig på standup.

JAG HAR FATTAT NU ATT DU VARIT POLIS. VARFÖR BYTTE DU KARRIÄR? OCH VARFÖR BLEV DET STÅUPPKOMIK?
– I min ungdom var jag säker på att jag skulle bli skådis. Farsan var inte lika övertygad. Inte för att han bestämde, men det påverkade mig. Så jag läste Ekonomisk linje, vilket var helt bortkastat. Men jag hakade på lite teatergrupper och blev han den där jobbiga snubben som finns i alla årskullar. På den tiden fanns inte ståuppkomik i Sverige, det kom i slutet av 80-talet och då hade jag redan kommit in på Polishögskolan. Men jag körde lite gig på fritiden. Sen dök det upp en kurs i stand up på Dramaten. Trodde aldrig att en snut skulle komma in, men det blev startskottet.

VILKA VAR LÄRARNA?
– Adde Malmberg och Lasse Karlsson var lärarna 2004. Och det var en jättekul kurs. På den tiden fanns nästan inga klubbar. Men jag drog några skämt på en klubb vid Mariatorget som hette Tivoli. Jag uppträdde tillsammans med Lennie Norman. Han sa: Om du gör din läxa, då kommer du att kunna försörja dig på det här. För mig var det helt sjukt. Jag hade lyssnat på Lennies kassettband. HAN sa att jag kunde köra standup och LEVA PÅ DET.

Jag åkte hem till min dåvarande sambo och berättade de glada nyheterna. Hon bara garvade och tyckte att jag var patetisk. Men så blev det.

VILKET ÅR VAR DETTA?
– Jag tog tjänstledigt från Polisen 2006. Körde parallellt i två år och sa upp mig från Polisen 2008.

MEN DU VAR FAKTISKT BÅDE POLIS OCH STÅUPPKOMIKER I TVÅ ÅR? HUR REAGERADE KOLLEGERNA? HADE DU ALLTID VARIT DEN DÄR SKOJFRISKE KILLEN PÅ JOBBET?
– Det var jag nog. Men det fanns enskilda poliser som inte tyckte att det var ok. Vid ett tillfälle uppträdde jag i uniform, i teve. Det resulterade i en anmälan. Motiveringen var att ”uniformen var till för tjänsteutövande. Inte självförverkligande”. Och det kanske låg något i det. Men polisandet hjälpte mig framåt. SÅ jävla begåvad var jag inte i början.

MEN DU HAR JU RULLAT PÅ BRA. NÄMN NÅGRA DU JOBBAT MED.
– Jag har jobbat med de flesta. De jag varit på turné med är exempelvis Özz Nujen, Patrik Larsson, Måns Möller, Johan Glans och David Batra. De flesta är betydligt yngre än jag, men med fler år i yrket. I början härmar man nog lite, men ju längre tiden går desto mer blir man sin egen komiker.

HAR DINA KOLLEGER VARIT HJÄLPSAMMA?
– Det tycker jag. Ståuppbranschen är i många hänseenden en generös bransch, även om vi någonstans vet att vi är konkurrenter. Det finns nog en ömsesidig respekt för den som vågar ställa sig ensam på en scen, i hårt ljus och med en massa människor som kräver att du ska få dem att skratta. Vi är helt nakna och kan inte skylla på någon annan.

HUR ÄR DET ATT VARA PÅ TURNÉ?
– Som ett kollo för vuxna. Att vara ståuppkomiker innebär ofta att man reser ensam. Och man uppträder ensam. Det kan gälla allt mellan företagsgig och teveframträdanden. Därför tycker jag att det är trevligt att kuska runt med andra komiker. Man stöter och blöter skämt och snackar lite skit. Sunny Standup, Badjävlar, Christmas Comedy och Circus Möller är några exempel.

VARFÖR STANDUP?
– Givetvis för att man gillar det. Man måste ha en ådra av narcissism och vilja synas. Men man mognar med åren. Är betydligt lugnare utanför scenen nuförtiden.

HUR KÄNNS DET NÄR ETT GIG GÅTT RIKTIGT BRA?
– Det bubblar. Lite som att vara kär. En varm och go känsla. Som att ha gjort något bra på jobbet, fast gånger hundra eftersom folk står och applåderar. I mitt jobb är det väldigt tydligt när det går bra. Och dåligt.

När det går dåligt, när man ”bombar”, mår man dåligt. Alla komiker har upplevt det. De som påstår något annat ljuger. Det är så man lär sig.

Jag hade ett jobb i våras som gick uselt. Jag vet varför, men det hjälpte inte. Förutsättningarna var usla och publiken riktigt otrevlig. Ändå gick jag av med en känsla av att JAG var dålig. Då går man hem och grämer sig.

“Göteborgsvarvet är jävligt trevligt trots att det är skitjobbigt.”

HAR DU NÅGON FAVORITPUBLIK I SVERIGE?
– Egentligen inte. Kanske är de lite mer tystlåtna i Norrland, men det man kan märka är hur ”ståuppvan” publiken är. I de tre storstäderna har vi publik som varit med förr. I mindre städer är inte alltid publiken vana vid själva genren och då kan det bli missförstånd mellan publik och artist. Humormässigt kan jag dock inte säga att några landsdelar står ut.

VAD HAR DU I PIPEN NU?
– Min nya podd ”Snutsnack” där poliser får berätta om händelser som påverkat dem. Det kommer en hel del intressanta aspekter på polislivet. En betydligt mer nyanserad bild av yrket än vad man får via media.

Kanske ska jag i framtiden ha en podd med ordningsvakter. De är ju faktiskt Polisens förlängda arm och en del av våldsmonopolet som man inte alltid tänker på.

DET ÄR MÅNGA DÖRRVAKTER SOM INTE HELLER FATTAT DET…
– Jo, just det. Så är det nog tyvärr.

AVSLUTNINGSVIS. VAD ÄR BÄST MED GÖTEBORG?
– Spontant Göteborgsvarvet. Har sprungit tre år på raken. Tycker att det är en jävligt rolig happening. Folk står och skriker och band spelar längs varvet. Hög som låg, alla bara kör och man peppar varandra. Jävligt trevligt trots att det är skitjobbigt.

INTERVJU: MAGNUS ’IQ’ LINDSTRÖM TEXT: FREDRIK OLSSON BILD: ROBERT ELDRIM

Previous post

Tobias är skillnaden

Next post

Ökad livskvalitet med mindfulness