Home»Profiler»I huvudet på en taxichaffis

I huvudet på en taxichaffis

1
Shares
Pinterest Google+

Terapeut, mamma och ofrivillig actionhjälte. Att köra taxi består sällan bara av att transportera människor från punkt A till punkt B. Det är många roller utöver själva körandet som hon fått iklä sig, chauffören i taxi nummer 42.

– Jag är en riktig ängel, säger Pia stolt och visar upp IFK-tatueringen på armen när hon börjar berätta om sig själv.

Hon gillar att jobba och tog taxikortet på eget bevåg för att testa på något nytt när hon blev arbetslös en period. Att bara gå hemma kom inte på tal. Nu har det gått tolv år sedan dess och trivs med livet i en Minitaxi, det gör hon minsann.

EN RARITET I BRANSCHEN

Pia ger sig ut när kvällen gjort sitt intåg och kör sedan till tidig morgon. I backspegeln dinglar en gul liten Converse-sko som luktar vanilj. Det är ett kännetecken, precis som att du vet att det inte är Pia om du ser en smutsig Minitaxi. Att bilen är ren och nytvättad varje dag är definitivt mer en regel än ett undantag.

Men förutom att vara en flitig kund hos biltvätten så står Pia ut en del från sina kollegor. Hon är nämligen kvinna i en bransch där endast några ynka procent delar den identiteten. En andel som ser likadan ut över hela landet.

– Tjejerna är rädda, tror att det är farligare än vad det är. Men det är lika farligt att stå i en affär om det kommer in en psykopat. Det spelar ingen roll var man jobbar, säger Pia. Om något tror hon att många faktiskt behandlar henne bättre än hennes manliga kollegor.

Många kunder är pratglada och om det dessutom intagits ett glas eller två så är det lätt att det snabbt blir personligt. Som taxichaufför, och kanske inte minst kvinnlig sådan, får man ofta en viktigare roll än att bara transportera när kunderna börjar anförtro sig.

– Särskilt flickor som har problem med pojkvänner. Dom börjar snabbt prata. Ibland har det kommit in killar som varit otrogna mot frugan och frågar mig vad dom skall hitta på. Nähe det får du lösa själv, säger jag, det är inte mitt problem!

Man blir kompis till vissa. Psykolog till andra. Mamma till somliga. Så kommer det ju idioter också såklart, men det händer faktiskt inte så ofta som många tror påpekar Pia.

– Jag går alltid på magkänslan och man måste kunna läsa av folk. Ibland kan det vara bäst att vara knäpptyst och bara köra. Men sitter dom och är tykna, sölar och gapar så visar jag bara dörren, det är jag stenhård med. Passar det inte så kan dom hoppa av, säger hon.

TVÅ KARLAR PÅ SAMMA HOTELL

Även om Pia tycker om att prata och träffa nya människor så är det däremot inte alltid så lätt att vara behjälplig alla gånger. En gång stod en födande kvinna på knä i baksätet mitt i natten och skrek för högan sky på väg till sjukhuset.

– Jag kände bara ”Nej nu föder hon i min bil! Vad gör jag?!” Jag körde på rött ljus hela Hisingen och tänkte att om polisen kommer nu så pekar jag bara bakåt och fortsätter. Vi hann fram som tur var och jag blev faktiskt bjuden på dopet sen, säger Hon.

Pia fortsätter att prata om en annan körning för en kvinna som råkat försätta sig i lite av en knipa:

– Hon berättade att hon hade en affär med en rik, gift man från ett arabland. Men kvällen innan hade hon träffat en annan man som hon varit, och sovit, med på Park Lane. När hon nu skulle hämta den första mannen visade det sig att han också skulle bo på Park Lane. Hon hade bara smitit och visste inte vad hon skulle göra! ”Men hur skall jag fixa det här?”, sa hon.
– Ah du, sa jag, du får väl säga att du skall köpa cigaretter eller nått så får han hoppa av innan, så du kan smyga dig in sen, berättar Pia och fortsätter med en suck:
– Två karlar på samma hotell. Det är inte alltid så lätt att ge råd i alla situationer.

TEXT: ANNA REIN BILD: FREDRIK STRÖMBERG

En taxichaffis har förmodligen sett och varit med om mer än de flesta personer. Taxi Confidential berättar om mer eller mindre rumsrena händelser som utspelat sig i en taxi.

Pia målar upp minnet från en uppmärksammad händelse som etsat sig fast starkt: Jag hade precis berättat för en kund att jag bodde i Järnbrott och hur lugnt och skönt det är där. Efter det fick jag fick en körning därifrån. Det var en kille med en stor väska som skulle till Majorna. Han var jättetrevlig och vi pratade på tills det kommer en SAAB som ligger så himla nära att jag får sakta ner. Då ser jag i sidospegeln att piketen också kommer i en jäkla hastighet, men utan sirener eller nåt. Den kör förbi mig och prejar mig så jag får tvärnita. Ut hoppar sex, sju poliser som omringar hela bilen med dragna pistoler, skriker ”upp med händerna” och sliter ut killen i baksätet. Jag visste inte om jag skulle skratta, gråta eller kissa ner mig. Det var som en film, jag trodde att jag skulle dö! Mannen som greps dömdes sedan för medhjälp till mord. Nu får inga med stora bagar hoppa in i min bil i alla fall, lägger Pia till.

Previous post

Modeaktivism från Borås

Next post

Tips från saluhallen