Home»Aktuellt»I huvudet på en taxichaffis – Timo Kitti

I huvudet på en taxichaffis – Timo Kitti

0
Shares
Pinterest Google+

18 år har gått sedan Timo Kitti första gången satte sig i de röda bilarnas förarsäte. Under åren har det blivit många roliga och otroliga körningar med allt mellan höggravida kvinnor och glömska kändisar. Han tycker att det är fantastiskt att ha ett jobb där man får betalt för att sitta och tjöta med folk.

Timo Kitti är göteborgare sedan 1995 då han kom till stan från Västerås. Ankomsten blev dramatisk eftersom det var i samband med den stora snöstormen 17 november. Timo bodde mitt inne i stan och för att komma till jobbet på datafirman i Majorna fick han ta skidorna. Men väl framme var ingen av kollegerna på plats, så det blev att vackert skida åka hem igen.

1999 sadlade Timo om till taxichaufför, ett val han aldrig ångrat. Efter tusentals körningar är det några som sticker ut. Exempelvis den kortaste som bara varade drygt hundra meter.

– Ja, mitt livs hittills kortaste körning fick jag på Dahlströmsgatan i Majorna. Resan startade vid gatuköket och slutade uppe på berget. Det var en tant som inte rörde sig så bra och rollatorn hade gått sönder. Vi hade framkörningsavgift på 10 kr på den tiden. Hela resan kostade 12 kr och tanten sträckte darrande fram en femhundring. Jag bjöd på den resan.

“Jag är Sveriges mest rättvisa fotbollssupporter. Jag hatar alla lag.”

MÅSTE MAN GILLA MÄNNISKOR FÖR ATT BLI TAXICHAUFFÖR?
– Om inte annat så LÄR man sig att gilla människor.

GILLAR FOLK ATT PRATA MED TAXICHAUFFÖREN?
– Kan inte uttala mig om andra bolag, men våra kunder är mycket pratglada.

Vi har mycket göteborgare och de gillar ju att tjöta. Vi har väldigt många återkommande kunder. Ofta vet jag vem kunden är när jag ser adressen på körningen och en återkommande kund kan man ju lägga lite extra tid på. Resan behöver inte vara så lång och dricksen inte så stor, men en återkommande kund förtjänar service.

VAD PRATAR MAN OM I TAXIN?
– Allt mellan himmel och jord. Jag gillar att prata sport. Jag är Sveriges mest rättvisa fotbollssupporter. Jag hatar alla lag. Det hymlar jag inte med.

– Hur sent får Glenn komma? Hysént som helst.

EXTRA MINNESVÄRDA KÖRNINGAR?
– I början av karriären hade vi små Citroen BX. De gick som skållade ägg. I Lunden ramlar det in en höggravid kvinna och säger KÖR TILL ÖSTRA! Jag får totalpanik och stampar plattan i mattan. Bilens stötdämpare hade varit med ett tag och vi bokstavligen studsade över farthindren på Danska Vägen. Kvinnan hade inte hunnit få på sig bältet utan åkte runt som en vante i baksätet. Hon skrek ”VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?!?” till mig som höll på att svimma av skräck. Jag stammade fram ”Men men men, du ska ju föda…”. Hon svarade ”MEN HÅLL KÄFTEN, DET ÄR JU JAG SOM ÄR BARNMORSKAN! JAG SKA INTE FÖDA FÖRRÄN OM TVÅ VECKOR”.

En tid senare var jag på mamma, pappa, barnkurs på Östra med min fru inför vår egen födsel. Gissa vem som höll i kursen? Barnmorskan från taxin som utbrast ”Dig känner jag igen. Du kör som en dåre”. Det var lite roligt.

En annan gång var det ett havande par som körde hela psykoprofylaxen i baksätet. Vi den tiden hade jag själv fått barn och visste lite om hur det gick till. Så jag sa till kvinnan att allt skulle gå bra och att hon kunde vara lugn. Hon svarade med en röst som kunde ha varit hämtad från Exorcisten ”Det här är mitt femte barn. Jag vet vad det handlar om”.

På väg till förlossningen gick det kanske lite fort och blåljus syntes i backspegeln. Kvinnan sa då med avgrundsrösten ”Det är lugnt. Jag fixar det här”. Jag hör henne gurgla utanför bilen och ser de unga konstaplarna ängsligt nicka. Kvinnan återvände till baksätet och mullra de ”Vi får poliseskort”.

Konstaplarna följde med till Östra. Deras ansikten var så bleka att en Alvedon hade sett ut som en mörk fläck på deras pannor. Den ene stammade med tunn röst fram ”Det det det här gick ju bra, men tänk på hastigheten nästa gång, ha det bra… hejdå”.

“Håkan Hellström har ju åkt med mig några gånger. Om man nu kan kalla honom en kändis…”

ÄR DU ALDRIG RÄDD?
– Jo, när jag ser blåljus i backspegeln. Jag undrar alltid hur många dagar man ska få jobba gratis denna gång…

HAR DU VARIT MED OM MÅNGA SPRINGNOTOR?
– Nej, det händer inte så ofta. Men jag minns särskilt ett tillfälle. Jag fick en körning via växeln. På Södra Vägen väntade en sketpackad snubbe. Jag tänkte först skita i att plocka upp honom, men han skulle bara några hundra meter till Eklandagatan. Han ramlade in i bilen, kastade en ihopknycklad femhundring på mig och mumlade något halvt obegripligt. När vi började närma oss resans mål saktade jag in. Då slet han plötsligt upp dörren och kastade sig ur taxin i farten och rullade runt. Det var som en amerikansk combathollywoodrulle. Jag tvärnitade, drog åt handbromsen och klev ur.

Då började killen springa ner för Eklandagatan. Han var så full att tant Ester med rollator hade kunnat gå ikapp honom. Jag stod kvar bredvid bilen med den ihopknycklade femhundringen i handen och ropade ”Jamen pengarna då?”. Då skickade han finger och skrek ”DOM KAN DU SKITA I. FUCK YOU!”. Taxametern stod på 32 kronor. Bra dricks på den körningen…

DET VAR UNDERHÅLLANDE. KÖR DU FRÄMST FOLK TILL OCH FRÅN NÖJET?
– Ja, speciellt på kvällar. Då blir det mycket krogen fram och tillbaka. På dagarna är det mest körningar mellan stan och Landvetter. Vi sysslar ju inte med färdtjänst eller företagsabonnemang.

HAR DU HAFT NÅGRA KÄNDISAR I BILEN?
– Självklart har jag det. Håkan Hellström har ju åkt med mig några gånger. Om man nu kan kalla honom en kändis. Och grabbarna i In Flames. För mig som gillar öl och hårdrock är de bästa sortens kändisar. Jag hänger gärna på krogen 2112 och umgås en hel del med Björn Gelotte. Jag brukar även lämna Mininöjet i Peter Iwers brevlåda. Mickey Dee som nu trummar i Scorpions brukar också åka med mig. Sen blir det ju en hel del show- och Melodifestivalmänniskor också. Men det folket har man ju ingen koll på, till min dotters stora förtret. Jag har missat många autografer. Lena Philipsson kände jag dock igen. Plus Treutiger och de andra Göteborgsprofilerna.

– Jag körde faktiskt Kapten Röd en gång. Han kom knappt in i taxin och han glömde sin telefon i bilen. Jag körde hem den till honom efteråt. Han undrade vad jag ville ha för besväret. ”Ingenting”, svarade jag. Men jag fick två konsertbiljetter. Först då förstod jag vem som åkt med mig.

DET BÄSTA MED ATT VARA TAXICHAUFFÖR?
– Friheten. Jag bestämmer mitt schema själv. Och vad gör man egentligen på jobbet? Jo, man sitter på sin breda bak och pratar goja. Och får betalt för det!

Timos bästa vitsar:

Vad säger man till en dansk som har många båtar?
Köp-en-hamn!

Har du hört att Musse Pigg, Kalle Anka och Fantomen blivit skjutna?
De tror att det är en seriemördare.

Vilket land hör de sämst i?
Sa du Arabien?!?

TEXT: FREDRIK OLSSON BILD: FREDRIK STRÖMBERG

Previous post

Hallå där 2018

Next post

Tre Snabba Frågor - Robert Gustafsson