Home»Aktuellt»Recension: Öster om avgrunden, Thomas Engström

Recension: Öster om avgrunden, Thomas Engström

1
Shares
Pinterest Google+

Väderstrecken är slut. Thomas Engström stänger kvadrologin ”Väster om friheten”, ”Söder om helvetet” och ”Norr om paradiset” med ”Öster om avgrunden”. Finalen bjuder på både nya utmaningar och gamla förbannelser. ”Öster om avgrunden” är en snygg konklusion där man kan misstänka att författaren bjuder mer på sig själv än i de tre tidigare delarna.

Efter kalabaliken i Miami är den frilansande f d Stasiagenten Ludwig Licht åter i tjänst och gör det han en gång var skapt för. Scenen i denna avslutande episod är Georgien, ett litet kristet land med färsk demokrati som kläms mellan islamistländer och Ryssland med vasallstater. Soppan blir inte bättre av att den världspolitiska golden retrievern USA är och flåsar i regionen. De historiskt misshandlade georgierna sätter därför sitt hopp till den lata, men rika katten EU med sin stabila union och överlägsna välfärd.

Boken börjar med att Ludwig agerar privatchaufför åt en inflytelserik affärskvinna i syfte att få henne att hoppa av. Ett rutinuppdrag som ska komma att utveckla sig till en riktigt explosiv gryta där både nya orosmoment och gamla spöken från det förflutna vill vara med och röra.

Som alltid ingår väletablerade maktförhållanden, beprövade ideologier och näst intill galna nya pakter i intrigens recept.

Det är svårt att inte gilla Ludwig Licht, en relik från kalla kriget vars tjänster och förmågor är mer värdefulla än någonsin i dagens både fragmenterade och förvirrade världspolitik. Ludwig har lärt sig spelet från grunden och fått revidera sin egen karta ett antal gånger under karriären. Spioneribranschen, som tidigare var en oligopolmarknad med få och dominanta aktörer, har nu fått konkurrens från både privata aktörer och ambitiösa intressegrupper. Inte konstigt att Ludwig Licht trivs bäst i pensionsmässiga agenters sällskap. Världen var liksom lite enklare förr. Inte lika många jävla gråzoner.

Karaktären Licht pendlar mellan disciplinerad mordmaskin och patetisk fylltratt. Han behöver jobba för att inte ramla ner i sin egen avgrund av alkohol och dekadens. I likhet med de flesta legoknektar klarar han inte av en civil tillvaro, vilket visar sig inte minst i hans haltande faderskap och tragiska caféverksamhet hemma i Berlin. I arbetsläge drivs Licht av någon form av gentlemannamoral i de små frågorna och denna tämligen sympatiska moral prövas ständigt och skiftar till hjälplös frustration över större skeenden han inte kan påverka. Maten ska upp på bordet och då får man göra som man blir tillsagd.

Även bokens stöttande karaktärer är färgstarka och jag uppskattar särskilt georgiernas knaperstekta humor, en skyddsmekanism för att orka sig igenom usel levnadsstandard, obefintlig luftkonditionering och den obehagliga björnen som ständigt hotar att klampa in i landet.

Den enda karaktären jag inte uppskattar är sadistisk gangsterboss som fått alldeles för stora skor att fylla.

Mitt favoritparti i boken är när Ludwig Licht diskuterar marknadsekonomins fulare principer med en biltvättsägare. Georgierna drömmer om att vara en del av Europa och den fria ekonomin, men de är långt ifrån rustade för marknadsekonomi med sina svaga tredjevärldennypor.

Summering: Researchen känns oklanderlig och det är en fröjd att leta upp de georgiska orterna som nämns på Google Maps. Thomas Engström har stampat de gator han namedroppar. Han är en omsorgsfull berättare som gärna slår knut på sig själv för att belöna läsaren. Storyn är givetvis kryddad med metaforiska krumbukter som gör att man gärna repeterar vissa stycken.

Den som gillar pang pang kommer däremot att bli besviken. En författare som skriver 200 sidor spänning utan att ett skott avlossas drivs av något helt annat. Engströms författarskap påminner snarare om de intrikata kalla krigetklassikerna.

TEXT: FREDRIK OLSSON BILD: BONNIERFÖRLAGEN

Previous post

K-Beauty, Sheet-Masks

Next post

Mininöjet tipsar om 8 helt onödiga sidor