Home»Aktuellt»Jag brukar ge varje nytt jobb ett halvår

Jag brukar ge varje nytt jobb ett halvår

0
Shares
Pinterest Google+

En kompis övertalade Ove Hanson att börja köra för Minitaxi och han gav det ett halvår. Det var sju år sedan och han tycker att mötena och människorna är det bästa med jobbet.

Taxichaufförer brukar ha brokig arbetslivserfarenhet och Ove är inget undantag. På 1970-talet jobbade Ove på SEB med datalagring. Men avdelningen flyttade till Stockholm och han hade ingen större lust att flytta med, så nästa arbetsgivare blev Arendalsvarvet. Fyra år senare var det dags att röra på sig igen och nu blev det väktarbranschen och ABAB som blev nästa arbetsgivare.
– ABAB var inget vanligt väktarbolag. Vi var det enda bolaget som hade beväpnade väktare i samband med till exempel livvaktsuppdrag och skyddsobjekt. Licens och utbildning som ordningsvakt krävdes givetvis, men det kändes lite speciellt att jobba med en revolver i armhålan. Jag avfyrade den dock aldrig i tjänsten, utan bara på skjutbanan, berättar Ove. 

Väktaren blev säljare
Väktarkarriären varade i sju år innan det blev dags att åter ändra inriktning. Nu började Ove plugga till marknadsekonom på Kungsladugårdsskolan i Majorna. En riktig straffspark, eftersom hela klassen hade jobb som väntade på dem redan innan examen. Försäljning var ett favoritämne och Ove anställdes inom sjöfartsbranschen hos ett Newcastlebaserat bolag vid namn Bridon.
– Det var nog den värsta starten en säljare kunde tänka sig. När jag frågade efter kundunderlag pekade de bara mot en vägg full med telefonkataloger och sa: ”Där har du ditt register”. Det var bara att börja ringa de kalla samtalen från dag ett.

Egenföretagare utan egentid
Säljkarriären fungerade bra och Oves årliga omsättning kom upp i tre miljoner redan det första året. Han insåg att det var dags att starta eget.
– Jag blev konsult för utländska bolag och min huvuduppgift var att bygga upp deras säljorganisationer på den svenska marknaden. Behovet var stort och jag fick snabbt många kunder. Det innebar att jag i princip jobbade dygnet runt och tjänade bra med pengar.

Baksidan av småföretagandet var att Ove i princip aldrig var hemma och när man har småbarn, som man bara träffar någon gång i veckan, kände han att det var dags att byta kurs igen. Denna gång föll valet på missbrukare och som så många gånger tidigare gav han det ett halvår. Han stannade på Räddningsmissionen i 16 år, ända tills det var dags att bänka sig i förarsätet hos Minitaxi där han har suttit de senaste sju åren.

Entreprenör med koll
Ove har dock inte suttit still. Vid sidan om taxikörningarna har han tillsammans med fyra kompanjoner dragit igång ett medtech-projekt som jobbar med ett personligt kalibrerat mätinstrument för vardagshälsa.
– Det är en revolutionerande nyhet som kommer att förbättra många människors liv och jag kan av förklarliga skäl inte gå in på några detaljer, men vi räknar med en lansering till hösten.

Det bästa är människorna
Ove har aldrig jobbat med något han inte tror på och största värdet med att köra taxi är människorna. Bästa minnet från tiden i taxin är när han hämtade upp en tjej från flyget på Landvetter.
– Vi ringer alltid och bekräftar att taxin har anlänt och jag hörde direkt att tjejen som beställt körningen var rejält ledsen. Det visade sig att hon hade bråkat med sin väninna och att det hela slutade med att hon avslutade deras gemensamma semester i Paris och flög hem.
Jag lyssnade på henne och gav några råd under körningen. Några timmar senare fick jag ett SMS från tjejen som berättade att hon hade pratat med sin kompis och nu var på väg tillbaka till Paris. Det kändes bra att ett samtal på tio minuter kunde leda till något så bra.

Givetvis har en och annan kändis suttit i Oves droska och hans personliga favoriter är de folkliga och lättsamma. Med sådana människor, kända som okända, har man alltid roligt bakom ratten.
– Under hela mitt yrkesliv har jag jobbat med människor och har nog blivit en ganska bra kännare. Jag märker direkt vilka man kan tjöta med och vilka som inte är lika pratglada. 

Familjen och MC:n kommer först
När inte Ove kör sin taxi ungås han helst med familjen som består av fru, fyra barn och sex barnbarn med ett sjunde på gång. Och så ofta han kan sätter han sig på hojen, en Suzuki Intruder 1500.
– Jag har kört MC i 14 år och älskar att åka hoj. Det är meditation för mig och den frihetskänslan rensar tankarna på ett oslagbart sätt. Min fru och jag brukar åka på MC-semester runt om i Sverige. Bästa resmålet är Motorveckan i Lycksele. Senast var det över tusen motorcyklister som medverkade.
Jag har smällt med hojen några gånger, men det är ingen som kan ta ifrån mig detta. Det blir inte mer kvalitetstid än så, avslutar Ove. 

 

TEXT: FREDRIK OLSSON | BILD: FREDRIK STRÖMBERG

Previous post

Lester med gäster blir show

Next post

Enkel elegans på Teaterkällaren